Mårbacka eller Drottning Ingrid

 

Jag har så länge jag kan minnas alltid haft den ursprungliga sorten av Mårbacka pelargoner, men när de sista frös ihjäl en vinter då elementet i gäststugan inte lyckades hålla temperaturen över nollan bestämde jag mig för att istället köpa den danska "Drottning Ingrid".

Den kallas ju också för Mårbacka, men växer faktiskt lite annorlunda och blommorna har fler kronblad och blekare ståndarknappar. Mina ursprungliga Mårbacka blev enormt stora och höga. Var tvungen att toppa dem trots att jag då också var tvungen att klippa bort blommorna annars rände de bara iväg och blev skrangliga.

Drottning Ingrid växer tätare redan från början, blir mer som en buske och blommar väldigt villigt.

Min pelargon har övervintrat i äldsta sonens källarförråd och den har klarat vintern väldigt bra trots att jag var orolig för att det var för varmt. Tog hem den i februari, klippte ner ganska hårt och gav den ny jord......

......och nu ser den ut så här. Så himla fin!

Så klart skulle jag kunna ta emot ett skott från den ursprungliga Mårbacka pelargonen om jag fick ett, men ska jag köpa en pelargon föredrar jag helt klart Drottning Ingrid.

Ha en härligt fin onsdag alla mina kära bloggläsare :-)

Kram

Birgitta

Second hand kläder

 Jag har börjat titta mycket mer på tyger och kläder på second hand än jag gjort förut och det är inte några som helst problem att hitta nästan helt nya kläder för en väldigt liten peng!

Efter mitt projekt med att sy en klänning inspirerad av 1880-talets mode har jag fått självförtroende till att också sätta mig vid symaskinen och sy om second hand plagg för att de ska passa min figur. Ska inte säga att det alltid är så lätt, men det beror så klart på hur mycket som behöver ändras och hur petnoga man är med slutresultatet :-)

Köpte en kjol från klädkedjan "Joy" som jag trodde var sydd i lintyg för 30 kr på stadsmissionens second hand. 

När jag kom hem och tittade på insidans lappar visade det sig att kjolen var tillverkad i 100% Ramie vilket jag aldrig hört talas om förut. 

Googlade och hittade fakta som talade om att Ramie är ett av de äldsta växtfibrer som använts i minst 6000 år för textiltillverkning. Det är fibrer från en asiatisk nässelplanta som ger tyget en väldigt fin lyster, bra formbarhet och styrka. 

Kjolen var i stl 38 och ganska stor för mig som är en 34:a, men jag tänkte att det skulle vara lätt att minska den till mina mått. Linningen var broderad med guldtråd vilket jag inte var så förtjust i så jag började med att sprätta bort det. Kan säga att det tog sin lilla tid :-)

Linningen var också förstärkt och dubbelsydd med foder till kjolen på insidan och jag behövde ta bort en hel sån våd vikning för att få till rätt mått på kjol och linning. Kliade mig i huvudet, sprättade, nålade, provade, klippte, sydde......och till slut fick jag till det riktigt bra!

Tyget fick en helt fantastisk yta när jag strök kjolen och modellen trollar med mina ganska obefintliga kurvor så jag ser lite mer kurvig ut :-)

Eftersom jag tvättade kjolen innan jag sprättade bort broderierna är hålen kvar. Tror att de kommer att gå ihop i nästa tvätt, men det gör heller inget att de lämnat efter sig ett litet mönster

Skärpet som passar helt perfekt till fyndade jag på samma second hand för en tia.....och den mjuka virkade sjalen kostade 20 kr

Tidigare hade jag köpt en poncho från märket "Cream" på PMU:s second hand och nu såg jag att också den passar jättebra till kjolen!

Jag sprang fram och tillbaka och klädde provdockan i olika kombinationer av kläder och konstaterar att jag, genom att köpa fräscha billiga kläder på second hand och sytt om så de passar mig, har fått en helt ny garderob för väldigt lite pengar. Känner att jag gör något bra för vår miljö och eftersom jag till 99% handlar på hjälporganisationernas second hand ger jag då också ett bidrag till deras verksamhet som hjälper utsatta människor på olika sätt.

Det känns bra i själ och hjärta!

Får tacka min "Prymadonna" (modellen på provdockan jag köpte heter så) för att hon så snällt poserade för fotografering. Hon gör sig mycket bättre på bild än vad jag gör när jag försöker fota mig själv i spegel :-)

Lördag kväll och jag är lite mör efter en hel dags släpande av ris på vår Dalagård från nerblåsta träd och nerkapat sly, men nöjd är jag för det blev så fint i backarna runt hus och uthus!

Ha det så jättebra och KRAM från mig till dig!

Birgitta

En hylla

 När vi köpte vår Dalagård 2006 var jag så ivrig så jag lät visionerna bära iväg med mig och planerade målning, tapeter, gardiner, möblering medan maken och min morbror rev ut ALLT ur huset ända in till stockgrunden. Drömmare och tidsoptimist? Ja, så kan det ha varit :-)

Jag köpte till och med tapeter när jag hittade precis det jag (då) tyckte skulle bli helt perfekt.

När vi många år senare kom till att faktiskt kunna börja tapetsera hade jag helt ändrat smak. Men, pengarna skulle räcka till mycket så det var bara att gilla läget och ta det vi hade. När vi kom till sista väggen i köksdelen visade det sig att jag hade köpt en rulle för lite så tapeterna räckte bara till halva väggen......

Vi löste det med pärlspont och jag ritade in på min visions skiss att vi skulle sätta upp hyllor i vinkeln över köksbänken den dag vi kom så långt att vi hade en köksbänk. 

Det tog många år till innan vi var där och nu tänkte jag att det får räcka med en hylla för att få det i alla fall lite mer ombonat.

 Har kommit till det stadiet att jag börjar släppa alla drömmar och visioner jag haft för vår Dalagård hur vemodigt det än känns att göra det. 

Hoppas bara att det ska finnas någon annan som ser potentialen med gården och låter sina drömmar börja gro. Kan ju säga att den, eller de, ändå har ett lite bättre utgångsläge än vad vi hade :-)

KRAM

Birgitta

Brusa högre lilla å

Det var en fantastiskt fin eftermiddag igår och vi var till vår Dalagård för första gången det här året.

Vi tog med en del verktyg, men ambitionen var i första hand att titta till gården.

Brukar alltid ställa in en stor gran i huset under vintern så den behövde kastas ut innan den släpper alla barr på golvet. 

Fungerar faktiskt väldigt bra att ställa in en gran i julgransfot utan vatten i typ oktober/november. Den tar då upp fukten ur inomhusluften och brukar stå fin ända fram till i alla fall februari/mars. Nu hade den stått lite för länge så jag fick sopa lite barr, men helt torr var den inte.

Allt var som vanligt på vår gård och solen lockade till aktivitet så maken tog ner några björkar som ska med hem nästa vända för att huggas upp till ved. Han tog med både kapsåg, skruvdragare och skruv så vi fick också upp en hylla i köket och några gardinstänger.

Vi kollade vad vi behöver köpa för att göra några eldragningar, och planerade de få jobb vi har kvar att göra som känns som såna där "behöver göras" jobb. För.....vår ambition är att lägga ut gården till försäljning i maj/juni. Vi har dragit på det länge nog och drömmarna och visionerna jag fortfarande har kvar kräver jobb och jobbet kräver energi vi inte riktigt har. Här måste jag vara realist......tyvärr!

Det är höga vattenflöden i Dalarna och den lilla stillsamt porlande ån som rinner förbi den gamla hyttan alldeles i närheten av vår gård brusar väldigt högt i år. Det hoppar och skummar, översvämmar och forsar fram. 

Tussilago och blåsippor kikade fram i dikesrenar och backar och i solen under vår promenad innan vi åkte hem kändes det verkligen som vårpirr i kroppen.

Är inte lika vårpirrigt idag med hård blåst och regn som smattrar mot fönsterrutorna, meeen, det är ju bara april än. Vi har massor av tid framför oss med sol och värme!

Oavsett vad du gör eller vilket väder du har där du är önskar jag dig en riktigt fin söndag!

Varma kramar

Birgitta

 

Så får det bli

 Nu har jag bestämt mig......det blir inget odlande i år

Det betyder att jag inte behöver städa växthuset så noga som jag brukar göra......inte diska en massa krukor och hinkar heller. Yyyyyyeeeeeiiiiii.

Den stora vedlåren som skymtar till höger i första bilden sålde vi förra året. Jag brukade ha tomatplantor i stora hinkar i den och den var charmig, men tog mycket plats. Istället för den flyttade det in ett litet bord och två caféstolar. Visste inte om den sittplatsen skulle bli använd, men det blev den!

Det var många gånger som jag gick in och satte mig i växthuset och bara njöt av värmen......och många kvällar då vi grillade och satt ute på nya uteplatsen tills solen försvann och myggen började ina. Då tog vi efterrätten och kanske ett glas likör och satte oss i växthuset :-)

Funderar nu på om vi ska sälja den gamla mangeln också

Den brukar husera pelargoner och andra sommarblommor i gamla lerkrukor. 

Jättecharmig är den......och astung! Plattorna den står på mot vinrankan har sjunkit så mangeln numera står lite på sniskan och jag kan knappt rubba den själv när jag ska rengöra glaset bakom trots att den har hjul.

Kanske någon annan kan se potentialen i den......hoppas det!

I växthuset står också en stor gammal vedkälke som aldrig riktigt har hittat sin plats. Kanske den ska säljas också. Den är i så fint skick så jag har inte velat ha den ute så den blir förstörd.....men i växthuset vill jag egentligen inte heller ha den.

Om både mangel och kälke åker ut skulle jag kunna göra om helt och hållet där inne och istället för att ha det knökfullt av tomatplantor och andra grödor skulle vi ha gott om utrymme till att bara sitta där. Då skulle jag inte behöva oroa mig för sniglar och ohyra, och heller inte behöva samla en massa regnvatten och springa med vattenkannan varenda kväll!

Flera av våra egentillverkade odlingslådor utanför växthuset är så murkna så de knappt håller ihop. 

De får stå i träda i år. Om vi orkar och hinner gör vi nya, annars får det vara. För just det stressar mig också.....att plantor och fröer snart behöver komma i jorden och då måste de nya odlingslådorna vara färdiga och fyllda med näringsrik jord. 

Det i sin tur betyder att vi inte får några solvarma tomater att stoppa direkt i munnen, ingen egen potatis eller andra egna grönsaker till sommarmaten.....men det får vara så. 

Jag har snart klippt bort alla torra fjolårsstänglar från perennerna, de sista löven har de starka vindarna sopat iväg och än har inte ogräset börjat växa så jag har en liten lucka att samla energi på. Och är det inte lika fint i trädgården som det brukar vara så funkar det också.

So far so good! Bestämt i tanken, nu ska det till praktisk handling.....eller inte handling. Hur var det nu med den där tulipanarosen??? :-)

Vår lokala Pizzeria får laga vår kvällsmat idag. Jag ska duka fint och hälla upp ett varsitt glas vin till maken och mig. Inte ens en press att handla och laga mat. Perfekt!

Mysig fredag önskar jag just dig! Tack för att du tillbringar lite av din tid här med mig.

Varm kram

Birgitta

Ingen inspiration

 Det har varit underbart vårväder idag......nästan sommarvarmt och jag borde vara full av inspiration till att sätta fart i trädgården med att klippa ner perenner, städa växthus, gräva odlingsbäddar. Men vet ni, jag har ingen lust med något av det!

Har varit i lägenheten i Västerås två dagar och strosat vid Mälarens stränder, lyssnat på fåglarnas kvitter, sett vågorna sakta rulla mot land, vänt ansiktet mot solen och bara njutit. Liksom "bara varit", andats utan krav, och det var så skönt!

Våren är sååååå välkommen, men den kommer med krav jag inte vill ha. Krav på färdigställande av veranda, grusa infarten, rensa, röja och förbereda.

Jag brukar tycka det är så roligt att sätta fart med allt som legat i vila under vintern. Det brukar klia i fingrarna till att fortsätta göra fint med alla planer jag alltid har haft. Brukar vara så roligt att se trädgården börja prunka och fylla växthuset med tomatplantor, sallad, örter och blommor, men i år vill jag inte!

Det är så det stockar sig i halsen och tårarna stiger i ögonen bara jag tänker på det just nu!

Jag vet att allt sånt kan ändra sig från en dag till en annan, men jag kände det här motståndet redan i slutet av förra sommaren. Hörde de där orden inom mig.....Jag vill inte!

Jag är så duktig på att köra över mig själv i så mycket så ibland undrar jag om jag inte har lärt mig något under de snart 65 år jag har levt. Men.....jo, jag har lärt mig tillräckligt för att veta att den här känslan kan jag mota bort ett tag, men om den fortsätter att komma tillbaka och bli starkare är det något jag måste lyssna på. 

Har nosat tillräckligt nära den där berömda "väggen" för att veta att den finns där och jag tänker inte damma rätt in i den!

I morgon ska jag på mitt tredje besök hos naprapaten Jonas och eftersom jag är övertygad om att kropp och själ hör ihop, att de samarbetar, började jag precis just nu fundera på om det här motståndet som känns också får kroppen att reagera och agera. 

Hmmmmm.......skulle ganska säkert säga att det finns ett samband där!

Varma vår kramar kommer här!

Birgitta 

Vårens blommor

 Ute sköljer regnet bort den sista snön som kommit och enligt väder appen är det inga fler minusgrader i sikte framöver.....och därmed förhoppningsvis ingen mer snö heller!

Hos oss är det än så länge bara vintergäck och krokus som blommar, men många andra lökväxter står i startgroparna med blad som tittar upp som små spjut. Den absolut finaste av dem alla är kungsängsliljorna som jag vårdat ömt under de drygt 10 år som vi bott i vårt lilla röda hus.

De fanns här redan då vi flyttade hit, men förde en tynande kamp mot gräs och ogräs som hotade att kväva dem. De har formligen exploderat i mängd sen jag befriade dem från gräset och tittar nu upp på nya ställen där de inte funnits förut. Så roligt!

En annan kär växt är den dubbla vitsippan. 

Det växer såna i vår grannes trädgård och jag hade aldrig förut sett en sån här dubbel sort så grannen var så snäll och grävde upp två små plantor som jag med all kärlek grävde ner i halvskuggan i rabatten utanför huset. Väntade sen spänt året därpå för att se om de hade klarat sig och det hade de!

Jag fick sen några plantor till av vitsippan och sakta sprider de sig och påminner mig nu om vår fina granne som lämnade sitt jordeliv förra sommaren. 

Vår trädgård är som vackrast i maj/juni och det finns så många minnen även i alla växter!

En del fanns här redan då vi flyttade hit. Planterade av Olle och Gun som bodde här förut.....och till och med planterade av de första ägarna Per-Erik och Matilda. 

Bara det är ju en gåva, att känna till husets historia, människorna som bott här och vilka växter som finns kvar från deras tid. Vårt hus fyller ju ändå 100 år 2029!

Ha en härligt fin söndag!

Kramar

Birgitta