På vår Dalagård tror jag det fanns 6 olika sorters lårar. Nu är det bara 2 kvar som fortfarande inte fått någon annan funktion än att ta plats i ladugården :-)
Den här lilla låren tycker jag mycket om
Den hade fortfarande havrekorn kvar i botten när jag tog hem den så säkert har gårdens djur serverats havre ur den för länge sedan.
Kanske att jag öppnar locket även till den här och stoppar ner några jordsäckar för odling, eller så kanske jag bara använder den som bord för olika sorters kryddkrukor.
Nu står där bara en ensam liten persiljeplanta som faktiskt är 2 sådana där små kryddkrukor jag köpt i mataffären. Jag använde persiljestjälkarna och stoppade sedan ner rotklumparna i lerkrukan och ganska snart kom det nya persiljeknippen
Gamla, vackert patinerade lerkrukor fanns det högvis av på vår Dalagård. Jag använder de större och tänkte ha de mindre som kuriosa, bara lägga och ställa så där lite fint mellan krukorna :-)
Så här använder jag stekpannorna jag tog hem från gården
....som extra fat. Den här stekpannan är så fin med sitt trähandtag.
Den gamla mjölkkannan är i perfekt skick
Den är minst lika gammal som maken eftersom han hämtade mjölk i den från närmaste bondgård när han var liten. Tungt att bära för en späd liten pojke!
Redskapet med sitt mjuka vackra handtag har jag köpt på auktion för länge sedan, men jag är osäker på vad man använt den till. Någon som vet?
Stolen har jag fått av makens äldsta syster. Den får stå här just nu eftersom nästan alla säger att man MÅSTE ha någonstans att sitta i ett växthus
Nu vet jag inte om jag tycker det är så nödvändigt och inte sitter jag här just nu och tittar på hur grödorna växer, men vacker är stolen att titta på!
Nä, jag tror att den här platsen ska få husera ett planteringsbord som jag har ståendes på verandan. Måste bara byta brädor i skivan på den eftersom originalbrädorna är alldeles för klena att ställa stora krukor på. Bilden är från förra hösten då den inte var riktigt så svankryggig som den är nu :-)
På stolen står en gammal "trollgryta" gjord i koppar. Tung, bucklig och riktigt charmig!
Den ärvde vi efter svärmor och hon kallade den för trollgrytan. Visst kan man tänka sig hur den står på öppen eld och det bubblande kokar i den medan ångorna ringlar sig upp?!
Vi täckte växthusets innerdel med stora markplattor, men ett hål vid bortre kortsidans mitt sparade vi
Till våren ska jag gräva ett hål, fylla med mullrik gjord och plantera en vindruvsranka där.
Tror att jag ska välja en sort som heter Himrod. Den blir tydligen inte sådär jättestor utan är "medelstarkt växande" och får lite mindre, gröna, söta druvor.
Den ska få klättra längs taknocken och skira vita tyllgardiner ska hängas upp för att bidra till lite skugga under de solvarma sommardagar jag hoppas vi har framför oss till nästa år.
Kanske ska försöka klämma in den där stolen någonstans ändå....och ett pyttelitet bord. Känns som om jag kommer trivas väldigt bra med att bara sitta där i stillheten då och då.
Vilken tur (eller var det skicklighet :-)) att vi inte köpte ett mindre växthus. Det var ingen konst alls att fylla det här utrymmet!
En mysig helg önskar jag er.
Jag ska plocka fram spaden, handskarna, gummistövlarna och börja gräva trädgårdsland!
KRAM
Birgitta